Jenny opererade knäet idag för tredje och förhoppningsvis den sista gången. Operationen gick bra och det var som tur var inte korsbandet, så den här gången kommer hon förhoppningsvis inte ha lika ont. 

 Jenny är det bästa jag vet och världens goaste, underbaraste och snällaste människa. Jag och Jenny har känt varandra så länge jag kan minnas och var jag än har varit i mitt liv har hon funnits vid min sida. I Jennys hjärta finns så mycket kärlek att det räcker till alla och fler och jag är så glad att jag har henne vid min sida.

I söndags vann Ari en pokerturnering med resa till Spanien, hotell och chans på 50 000 dollar i en liveturnering. Om en vecka ska vi alltså tillsammans med Josip och Ana på en lyxweekend till spanska rivieran och bo på ett femstjärnigt golf- och spahotell med hela kittet. Helt galet är vad det är, och jag som knappt ens tycker om att resa

För nån vecka sen hittade jag en liten skalbagge i vårat vardagsrum. Med största sannolikhet kom den lilla baggen utifrån och tyckte vårat hem verkade vara en varm och trevlig plats att stanna en stund på men paranoid som jag är började jag genast tänka i skadedjursbanor. Jag bestämde mig för att hela lägenheten måste ordentligt storstädas och började dagen därpå att skura. Då inte ens jag orkar storstäda en hel lägenhet i ett svep tar jag ett rum supernoga varje gång jag städar istället. Jag har hunnit med både köket och vardagsrummet och på köpet har jag fått träningsvärk i hela högra delen av min kropp. Riktigt skönt är det att ha gjort iallafall och jag njuter varje gång jag kan spegla mig i alla rena ytor som börjat framträda. 

Den senaste veckan har jag också funnit Stieg Larssons milleniumtrilogi och är nu inne på den tredje och avslutande delen. Till en början förstod jag inte riktigt all hysteri kring böckerna men nu är även jag fast och spenderar varje sekund jag får över med att försjunka in i alla mysterier. Lisbeth Salander är för övrigt helt underbar, det ska bli spännande att se om filmen lyckats fånga hennes karaktär någorlunda iallafall. 

Idag har varit en riktigt härlig dag trots att solen gjorde sitt bästa för att göra mig blind. Efter att ha gjort min plikt som student och pluggat lite åkte jag och Ari ut till stöcke och träffade Lina, Mikael och Milo. Åh vad det är roligt att köra, jag längtar så tills jag får mitt körkort. Måste bara försöka hitta tid och ork att sätta igång med körskolan.

Hos stöckisarna blev vi bjudna på mat och jag fick min välbehövliga Milodos. Milo min Milo, när han sträcker sina små armar mot mig vill jag bara ta honom i famnen och springa hem för att aldrig mer lämna honom tillbaka.Han är så go och underbar, min älskade lilla solstråle. 

Så är jag tillbaka från Barcelona och livet lunkar på som vanligt. Kul resa med en aning hemlängtan men det blir faktiskt lättare för varje resa. Att träffa Frej var så kul och nu är det bara en månad tills han är tillbaka i Umeå och förhoppningsvis stannar här. Orealistiskt eller inte, jag vill ha alla mina älskade syskon nära mig.

Som alltid på semestrar blir det en hel del foton och efter att ha granskat (och såklart organiserat i mappar och undermappar) tvingas jag inse att skönhetsidealen som jag så avskyr och försöker motarbeta vägrar släppa taget på mig. Hur ogärna jag än vill erkänna det kan jag inte låta bli att tänka ord som tjock, svullen och t.o.m rynkig allteftersom jag raderar kort på mig själv. Varför kan vi aldrig se oss själva som vi ser alla andra!?! Hur kan något så charmigt som rynkor, som jag verkligen tycker om hos andra störa mig på mitt eget ansikte.

En tanke bara, men jag tänker fortsätta kämpa och någon dag kanske jag kan komma överens med och kanske t.o.m tycka om alla egenheter som jag tycker så mycket om hos andra