Så är jag tillbaka från Barcelona och livet lunkar på som vanligt. Kul resa med en aning hemlängtan men det blir faktiskt lättare för varje resa. Att träffa Frej var så kul och nu är det bara en månad tills han är tillbaka i Umeå och förhoppningsvis stannar här. Orealistiskt eller inte, jag vill ha alla mina älskade syskon nära mig.

Som alltid på semestrar blir det en hel del foton och efter att ha granskat (och såklart organiserat i mappar och undermappar) tvingas jag inse att skönhetsidealen som jag så avskyr och försöker motarbeta vägrar släppa taget på mig. Hur ogärna jag än vill erkänna det kan jag inte låta bli att tänka ord som tjock, svullen och t.o.m rynkig allteftersom jag raderar kort på mig själv. Varför kan vi aldrig se oss själva som vi ser alla andra!?! Hur kan något så charmigt som rynkor, som jag verkligen tycker om hos andra störa mig på mitt eget ansikte.

En tanke bara, men jag tänker fortsätta kämpa och någon dag kanske jag kan komma överens med och kanske t.o.m tycka om alla egenheter som jag tycker så mycket om hos andra